Tuggat grus - dålig dag
Hej. Hände en grej i stallet igår så det är därför jag inte har bloggat.
Allt började med att jag skulle rida Poseidon... så jag gick ut och han stog helt stilla när jag satt upp. Jag red in i paddocken och han började direkt jobba, det gick riktigt bra! Så småningom började jag trava och därefter galopp.
Jag bytte varv och skulle fatta galopp. Men han ville inte! Jag gick på med spöt, då hoppade han rätt upp i luften, huvudet mellan frambenen, upp med ryggen och BOM.................... så låg jag på marken. Det blev en rejäl duns i just den blöta delen av paddocken. Det gjorde inte superont men jag blev lite ledsen men jag blev nog mest rädd tror jag.
Men det var inte över....
Jag hopppade upp igen och travade och jobbade honom på volten. I trav. Hans skugga var på sidan på honom hela tiden.
Men sen,....., i svängen kommer hans skugga framför honom och han ser den komma emot honom.
Han kastar sig åt sidan, huvudet mellan frambenen, upp med ryggen, upp med bakbenen.
Jag flyger av, det kändes som en evighet innan jag landade på backen med en duns. Med ett ryck sätter jag mig upp och ser vart han tog vägen... han hade trasslat in sig i tyglarna, så han travade runt där.
Inte förens då kände jag hur fruktansvärt ont det gjorde! Jag skrek och skrek: "ajajajajajajajajajajajajajaj" aaaaaaaaaaj!!!!!!!!!!! Jag la mig genast ner igen. Det var ryggen, ovanför svanskotan. Det första jag tänkte var:
"Nu dör jag". Men det gjorde jag inte. Jag låg där i 5-10 min. Mamma och Pappa tog Poseidon.
Efter ett tag reste jag mig försiktigt upp. Jag kunde inte stödja vänsterbenet. Jag ställde mig vid staket och kollade medans mamma longerade Poseidon med instäningstyglarna.
Jag tänkte: "Honom rider jag INTE mer idag"
När mamma hade longerat färdigt slängde hon upp mig på hans rygg. Jag fick knappt över benet över hans rygg. Jag bet ihop och tillslut satt jag i sadeln.
Jag skrittade runt paddocken medans mamma hållde i. Jag kan erkänna en sak. Jag var livrädd. Men Poseidon gick såååååå lugnt så vi kom knappt någonstanns. Han kände verkligen att han hade gjort fel. Till slut började jag slappna av... :')
Jag hade nästan gått och väntat på det där. För alla vet ju att man inte kan ha en unghäst utan att ramla av!
Det kommer nog kännas lite konstigt att rida på honom nästa gång men mamma har lovat att longera honom först. Och det första jag kommer göra är inte att hoppa mm. Utan ta det liiite lugnt i början.
Jag är inte rädd bara osäker, för jag vet... gör han såna där bocksprång har inte jag en chans att hålla mig kvar.
En dag kommer jag lyckas! Det vet jag! En dag kommer jag hålla mig kvar och då kommer han sluta med det!
Kanske inte imorgon, kanske inte nästa dag, inte nästa, inte nästa..... Men en dag, en dag kommer det gå!! det kan jag lova.....!
Jag älskar dig ♥ ♥ ♥
♥Kommentarer
Postat av: Philippa
V ad bra du skriver :)
Svar:
championjumpers.blogg.se
