Tacktack underbara du, den var underbar ♥

http://elinahlander.bloggplatsen.se/

 

 

Jag älskar er, vi möts igen <3

Ingen reklam på så det är bara att kolla.

Se hela filmen, mycket känslor..

 

¨

Mycket känslor om denna filmen.. 

 

 

Tack för den fina filmen Hanna! :')

Äter nu, eller försöker äta. Tuggorna bara växer i munnen, om 10 min ska jag sticka till stallet och säga ett sista hejdå till Domino. Vet inte om jag pallar det.. 

 

Ska iväg till Färjestad sedan och rida Magic, orkar inte vara hemma bara. Måste komma bort, vi hörs när jag orkar. Det är tufft nu..

Jag har valt att inte skriva så mycket om Domino på sista tiden. Han har ju haft en lungsjukdom och hostat ända sedan 1 års ålder. Det är inte förrens denna sommaren han blev riktigt dålig. Tänk dig att du andas i ett sugrör, så andas han varje dag. Varje minut, varje sekund. 

Vi har testat massa mediciner, pulver, fodertillskott, foder, blött hö och allting. Ingenting har riktigt funkat, denna sommaren blev han så dålig. Ni skulle inte känna igen honom idag om ni såg honom. Han mår inte bra, inte alls. Han har tappat ALLA muskler, man ser revbenen och jag orkar inte se honom längre, det är hemskt. 

 

Igår sa jag hejdå, verkligen kramade om honom och sa att han är bäst. Trots han kämpar och lider varenda dag är han ALLTID glad, fatta vilken kämpe. Han är så gullig, vi 2 var en. Han litade fullt ut på mig, jag litade på honom. Efter 5 år tillsammans känns det i hjärtat. 

 

Så han ska få somna in idag, efter nästan 4 månaders kämpande när han var riktigt dålig, ska han få galoppera fritt på Trapalandas ängar utan varken hosta eller ont. Fri och lycklig. 

 

Han har lärt mig allting, han kom till mig 14 april 2007. Nu 5 år senare ska vi skilja oss. Efter Sarja somnade in trodde jag skulle dö om Domino gjorde detsamma. Nu har vi kommit dit och jag är levande. 

 

Hoppas ni förstår att jag inte kommer blogga något mer idag, idag är jag ledsen, so you know. Vet inte ens om jag kommer kunna koncentrera mig idag på skolan, det enda jag kommer tänka på är Domino. Idag kl 5 lämnar han jorden, jag kommer inte vara hemma, jag skulle inte klara av det. 

 

Nu ska jag sluta skriva innan jag börjar gråta en flod, för gråter det gör jag när jag skriver detta inlägget. När jag skriver att jag aldrig kommer få träffa honom mer, aldrig andas in hans lukt, aldrig få sitta på hans rygg, aldrig få känna att vi är ett, aldrig pussa honom mer. Aldrig aldrig kommer jag uppleva det igen. Domino står i sin box för sista kvällen i sitt liv, imorgon kommer han få gå hela dagen med sin älsklingstjej Magic, sedan ska de skiljas åt de med. 

 

När jag orkar kommer jag skriva vår historia, men inte nu på några dagar. Det klarar jag inte av.