Läsarstory 2

Hejhej!
Typ en läsarstory eller vad man ska säga :-)
Jo förra våren, ramlade jag av på en hopptävling och slog i ryggen, dock skadade jag mig inte. Hela mitt liv har jag varit rädd för att hoppa men kommit över det en del, så när jag ramlade av satte det sig i ryggmärjen ett helt år.
Varje hopplektion var jag rädd, hoppade alltid stallets segaste häst och hoppade absolut inte ämer än 50 cm.
Men på höstterminen började jag rida samma ponny varje lektion och fick en ny bästa vän ;) På hennes rygg var jag ALDRIG rädd och jag skulle kunna galoppera barbacka bakochfram utan att hålla mig utan att vara rädd. Med Dali tog jag mig från att inte våga hoppa till att vilja hoppa varje lektion, och så högt som möjligt dessutom. Vill tacka väääärldens bästa häst, för att hon tog hand om mig i sadeln när jag var rädd. Herrå!! /ELIN

www.fjordingryttarna.devote.se www.fjordingryttarna.devote.se
www.fjordingryttarna.devote.se www.fjordingryttarna.devote.se
www.fjordingryttarna.devote.se www.fjordingryttarna.devote.se
www.fjordingryttarna.devote.se www.fjordingryttarna.devote.se
www.fjordingryttarna.devote.se www.fjordingryttarna.devote.se

Läsarstory 1

Hej!
 
När jag mötte min medryttarponny Havanna första gången så vågde jag knappt trava för hon va så jäkla pigg o stegrade när man skulle göra halt.
Hon stegrar fortfarand när hon tycker det är jobbit men nu låter jag hon hålla på tills hon slutar för hon vet att jag inte kommer hoppa av o sluta rida.
Nu har jag fått en annan bild av ridningen och skulle inte längre vilja han en perfekt dressyrhäst som gör allt som man ber om utan vill kämpa för och nå resultat som jag gör med Havanna! Nu kan hon gå på tygel och va skitfin i skritten och hyfsat i traven men galoppen ska jag inte säga nått om... :P Nu kan vi göra halt SAMTIDIGT som hon står på tygel! Vi har gjort en riktigt lång resa på bara 1 år! Vi har tillomed startat några L:cer ! :D 
 
//Emma :)
 
 






RSS 2.0