♥ I början av år 2009 skulle vi leta häst! Jag var väldigt glad då. Först åkte vi och provred Apache. En ouppfostrad lite b-ponny som bara tvärstannade när man red. För dom var det okey att han gjorde så. Han hade gått max L:C men L:B går inte.

Nej, det var ingen ponny för mig.

 

Nästa dag sa pappa på jobbet att vi letade häst, en arbetskompis visste en. Pappa hade inte sagt storlek eller något.

 

Då............ jättesent på kvällen ringde det till pappa. Det var Kerstin Båtnäs. Hon undrade vad vi skulle ha för storlek på hästen. Då sa pappa b-ponny............

 

Utav rena turen hade dom en söt liten vit b-ponny vid namn..... Silka.

 

Några dagar senare fortfarande början av 2009 åkte vi och provred. Det var jättekallt och det snöade. Jag red till ridhuset tillsammans med mamma, Michaela Båtnäs och Kerstin Båtnäs.

 

Michaela red först. När vi kom till en backe galopperade Michaela uppför den i fullfart!!! Jag fick rida på ett litet gärde  i full galopp. Snön yrde om oss och jag kommer ihåg att jag var rädd för att det gick så fort. Jag var van ridskolehästarna. 

 

Väl framme vid ridhuset red Michaela först sen fick jag rida! Jag hoppade ett litet kryss och det gick jättebra! Krysset blev till slut ett räcke.

 

När vi åkte hem ville jag såååå gärna ha henne!

 

Vi åkte och provred henne igen. Då märkte vi hur snäll hon var, Michaelas lillebror Richard körde bil på isen och det kom en snöskoter och några åkte pulka...................... hon brydde sig inte :)

 

Jag var helt förtjust i henne! Jag var väldigt liten och kunde inte så mycket om hästar men jag har sett på en film vi har och på bilder, att hon inte såg ut som en drömhöst precis. Hon sprang med huvudet rakt upp och hpn kunde knappt galoppfattning.

Men jag gillade henne iallafall!

 

Det var svårt för dom att sälja Silka vilket jag förstår jättemycket!!!!

Men vi fick låna henne! Morfar åkte direkt och köpte ny sadel, träns, sadelgjord, schabrak mm

Då var hon inte ens min...

 

Hon hade haft  svanskappa på sadeln :/

 

Ibörjan vågade jag knappt trava och att galoppera var rena mardrömmen. Hon var pigg och glad men jag var van ridskolehästarna

 

Tillslut kunde jag övervinna min rädsla och då gick det  jättebra! Jag red ut ganska ofta men mamma var med.

 

Efter att jag lärt känna henne skulle jag börja "hoppa". Jag travade mest över en bom och det gick bra!

När hon kom hade hon ingen kondis alls och inga muskler.Jag tränade och tränade och tränade. Tillslut kunde hon iallafall böja ner huvudet ist för att bara springa med rätt upp. Och galoppfattning.

 

När vintern kom var det mycket snö och 20 - grader. Då red jag på gärdet. På våren sen hade utmärkt kondis och jag hade hoppat ganska mycket!

 

När jag kände mig redo åkte vi på min första tävling!!!! Det var på en klubbtävling i tolita. En kompsi som bodde där vi hade Silka tog med sin häst så åkte vi tillsammans. Vi kom dit tidigt, vi var dom första på hela tävlingen. Det var helt dött där inte en enda person.

Vi visste inte vart vi skulle parkera men då kom det en som visade vart vi skulle parkera. 

Tillslut kom det en på fyrhjuling och visade oss vart vi skulle åka.

 

Vi gick banan jättelänge, 1 gång, 2 gånger, 3 gånger osv. 

 

Jag kommer inte ihåg jättemycket men när jag kom in på framhoppningen var jag jättenervös.

 

Väl inne på banan gick det ganska bra men när jag hade hoppat första hindret släppte all nervositet.

Jag var felfri och fick en vit rosett :D jag var superglad!!!! 

 

sen kollade jag på min kompis och hon var oxå felfri ;)

 

nästa klass var med omhoppning. vi gick banan ich den var inte så svår... :)

Hoppade inte fram lika mycket den här gången. 

Jag gick in på banan och var inte lika nervös den här gången. När jag hade ridit grundomgången så skulle jag få ny startsignal.

Jag tyckte inte att jag red så fort men när jag kom i mål var jag felfri :DDDD

 

Jag hörde inte tiden men det tänkte jag inte på. När alla hade ridit visste redan mamma hur det hade gått......

men inte jag.

 

Sen säger dom i högtalaren att vinnaren är:...................................................................................................

 

 

 

EMMA HAAG PÅ SILKA!!!!!!! 

Först fattade jag ingenting så alla skrek: Emma du ska in på prisutdelning!!!!!

 

Min första tävling, första ärevarvet och jag fick vara först! ;D

Dom blågula rosetterna hade inte kommit så den kom på posten efter några veckor.

 

Mamma så oxå att dom andra var över 15 sekunder efter :)

 

 

Sen åkte jag hem efter världens roligaste tävlngsdag :))))))))

 

Jag tränade hos Eva Örnebring. Hon sa att första tävlingen på året var i filipstad och då var det div III. 

Hon undrade om jag ville vara med i laget för jag var såppas bra förberedd, Silka var igång och det gick bra på träningarna!

 

Då hade vi 2 veckor på oss. Jag sa ja men vi skulle åka till branäs den helgen men jag och mamma stannade hemma.

 

Vi åkte iväg väldigt tidigt och var där bland dom första. Man fick hoppa fram i det lilla ridhuset och man såg inte ett smack! det var typ kolsvart. Fast det gick bra! Eva var på storhästtävling så jag fick hjälp utav en annan Eva ;)

Innan jag skulle gå in i ridhuset så var jag såå nervös så ni skulle bara veta! Jag hängde mig över Silkas hals för jag trodde verkligen att jag skulle spy!!!!

 

Jag gick in på banan och när jag startsignal red jag på första hindret. Kommer inte ihåg supermycket men vi hade suttit på läktaren i typ 1 och en halv timme och sett alla D-ponnysar. Och typ alla förutom ca: 10 hade stannat på hinder nr 3. 

stannat ut sig, "kanat" in i hindret och ramlat av mm. Jag var jättenervös när jag red mot det hindret.

Men eftersom jag har världens bästa häst, kollade hon inte ens.

 

Det var en maxad, parallel oxer som stog typ i ett hörn och lyste solen lite på det så det blev ljusare på en del ställen. Den var grön och vit randig och hade en massa blommar lindade runt bommarna + 2 grindar som stog ner.

 

Jag var felfri och fick en grön rosett. Jag hoppade även lagklassen. Jag var först så jag fick rida runt inne på banan jättelänge. Jag travade svängen som jag skulle ta mot första hindret men gjorde som en volt

det blåa är så som jag red.

 

sen fattade jag galopp och red samma väg men Silka ville gärna hoppa så hon tog första bästa hinder. Så jag hoppade före startsignal men jag orkade verkligen inte hålla henne xD

 

Men jag var nöjd ändå!

 

 

Jag fortsätte att tävla och åkte på mer och mer träningar och tävlingar. 

 

Jag kommer ihåg att jag sa: "- jag kommer aldrig att bli placerad, jag kommer aldrig kunna vinna, alla bara slår mig, jag kommer aldrig kunna hoppa högre än L:C. sånt bra självförtroende hade jag!

 

och sen första placeringen med Silka! 

trea!

HAHAHAHAHA, vad ful jag var!

sen blev jag mer och mer placerad fast jag var nästan ALLTID precis utanför placering :/

Laget :)

 

Michaela och Silka:

 

Jag och Silka nu:

 

 

Tillslut, blev jag placerad i nästan varenda tävling jag startade i!

 

 

Det här var min historia om den lilla vita ponnyn Silka!♥