Orsakerna till kolik

Själva ordet kolik betyder från början ”tarmkramp”. Oavsett orsaken till koliken, är symptomen ofta likartade och för veterinären är det i allmänhet svårt att snabbt avgöra vilken typ av kolik det handlar om.

Gaskolik innebär att tarmarna är fyllda av större mängder gas. Detta tillstånd orsakas inte sällan av foderbyte eller foder av dålig kvalitet. Förstoppning kan uppstå i samband med plötsliga foderbyten eller långa transporter. Symptomen är ofta matvägran och allmän oro och besvären kan vara långvariga. Oftast är förstoppningen lokaliserad till grovtarmen.

Sandkolik är vanligast i södra Sverige, där hästar som går på hårt avbetade sandjordsarbeten lätt får i sig sand. Ibland kan det handla om ganska ansenliga mängder. Sanden lägger sig kvar i tarmarna och ger så småningom upphov till varierande grader av kolik.

Tarmomvridning eller så kallad tarmknut ger plötsliga och mycket häftiga symptom. Tillståndet kräver oftast kirurgiskt ingripande. Detsamma gäller tarminkarceration, det vill säga då tarmen klämts in i någon organspringa i buken. Tarmvagination (tarmen går in i sig själv) ger samma typ av kolikbesvär som ovanstående.

Livmodern hos dräktiga ston kan vid förändringar av dess läge i bukhålan ge upphov till koliksymptom.

De första åtgärderna vid ett misstänkt kolikanfall

1. Gör dig en klar bild av symptomen. Iaktta hästen en stund, så att du kan ge en klar och konkret redogörelse för hästens beteende. Hur yttrar sig anfallet? Matvägrar hästen? Står den bara och skrapar – eller lägger den sig ned så fort den släpps? Reser den sig igen. Och i så fall hur snart? Tittar den mot buken? Kastar den sig hejdlöst i boxen? Har den slagit sönder sig själv eller boxinredningen
2.  Ta puls och temperatur på hästen. Vid kontakt med veterinär kommer denne ofta att fråga direkt om puls och temperatur. Du bör kunna ge svar direkt.
3.  Lyssna efter tarmljud. Lägg örat mot bukväggen vid hästens flank och lyssna efter ”kurrande” eller andra ljud som tyder på aktivitet i tarmsystemet. Sådana ljud tyder på bibehållen matsmältningsfunktion, vilket är positivt.
4. Kontrollera slemhinnorna. Har slemhinnan i ögon och mun normal färg? Jämför med en frisk häst.
5. Kontrollera avföringen. Du bör konstatera om hästen över huvud taget haft någon avföring och om den i mängd, färg, konsistens och lukt skiljer sig från det normala. 

Vad gör jag med hästen?

Det är viktigt att du verkligen studerar hästen enligt ovanstående schema – och att du inte utelämnar någon punkt. Veterinären får då ett bra underlag för att gradera symptomen – och därmed för att avgöra om och hur snabbt veterinärbehandling ska sättas in. Ofta kan veterinären efter en klar symptombeskrivning per telefon ge hästägaren instruktioner om hur hästen ska hanteras tills veterinären är på plats.

Om hästen visar lättare koliksmärtor, kan det ofta vara lämpligt att flytta den till en större box. Allt foder ska vara borttaget. Hästen kan också släppas ut i till exempel en ridhusmanege eller på en loge – eller på annat sätt ges tillfälle att röra sig fritt under fortlöpande tillsyn. Det är olämpligt att köra, rida, longera eller på annat sätt utsätta hästen för krävande motion. Detta kan öka riskerna för hjärtpåverkan och andra komplikationer.

När ska jag tillkalla veterinär?

Om hästen visar tecken på kraftig smärta eller stark oro tillkallas alltid veterinär. Detta gäller även när hästen kastar sig omkull, rullar över rygg, svettas eller har en puls som överstiger 70 slag per minut.

I de flesta fall då en häst visar koliktecken är det klokt att ta en telefonkontakt med veterinär och låta denne bedöma symptomen. Om hästens tillstånd hastigt skulle förvärras, har veterinären då en god bild av det inledande förloppet.

De flesta av landets större hästkliniker kan utföra de operativa ingrepp i bukhålan som kan bli aktuella vid ett kolikanfall med ett häftigt förlopp. Om ingreppet utförs i tid, är prognosen för tillfrisknande oftast god.