Jag har inget bra tålamod alls, inte ett enda. Laddar datorn lite för segt eller mobilen, då vill jag kasta den i backen haha.. Men varför har jag då så mycket tålamod när jag sitter på Magic.. ?

 

Men det är något med Magic som får mig att fortsätta kämpa, det har jag gjort i över 2 år nu. Jag har aldrig gett upp för henne. Jag ska kämpa för henne föralltid. Det är något som får mig att jag kan sitta där i 1 timme bara för att LÖSGÖRA henne. För det är så lång tid det tar. Hon har aldrig varit FEI-hästen i dressyr, aldrig den som kan göra perfekta slutor, aldrig den som trampar under sig. Men ändå sitter jag på henne och har hur mycket tålamod som helst, jag väljer att kämpa för HENNE. Inte för mig själv, utan för henne. På träningen såg jag från marken när Caroline satt upp och red henne att hon kan om hon vill. Då trampade hon under sig och såg ut som alla andra, alla andra som går i form i varenda steg. 

Jag har använt mig av en graman EN gång under 2 år, och det var typ i 20 min. Jag använder martingal vardagligen och det räknas ju också som en hjälptygel men jag har aldrig annars använt en annan hjälptygel på henne. Jag fattar inte själv hur jag orkat att sitta där på henne nästintill varje dag i 2 år och ändå behållt tålamodet. Tålamodet som jag inte egentligen har. 

 

Magic är den mest speciella hästen jag haft, hon är den mest personliga också. Hon är inte som alla andra, hon är inte som en häst. Hon är som min bästa vän, på riktigt. Hon förstår mig bättre än alla andra. Därför kommer jag aldrig kunna sälja henne. Hon ger sånt stort avtryck. Jag har hållt fast vid henne dessa år och aldrig slutat kämpa för HENNE. Alla andra som rider en perfekt sluta, där kommer jag på min galenpanna som varken kan gå i form eller är kontrollerbar. För så har det varit. Men att första gången jag satt upp på henne, redan från skritten på provridningen, jag sken upp och sa till mamma. - Jag vill ha henne. Jag hade bestämt mig, även fast hon vägrade på ett hinder på provridningen, även fast hon inte kunde ridas i form, så hade jag bestämt mig. Det är nog därför VI hör ihop. 

 

Detta blev en luddig text som egentligen skulle handla om mitt tålamod, haha.. 

 

Men med rätt ryttare kommer Magic vara i toppen, på SM, kanske inte med mig, men en dag iallafall. Hon har viljan och kapaciteten, bara modet fattas... En dag kommer hon också vara som alla andra, men tills dess kommer vi nog vara ganska udda ;) Och udda är inte fel.